Recension av Most Def i LIRA

”Most Def är duon Linchpins skivdebut, Joona Toivanen på piano och Ebba Westerberg på mångklingande slagverk. De leker avspänt med rytmer, melodier och förskjutningar på ett stillsamt sätt, även då musiken svänger in på oväntade stigar. I Vända blad är de plötsligt i Kina, för att i nästa ögonblick stå i en svensk sommarbjörkskog med en skir melodi. Så kan man resa.” – @lira_musikmagasin

Premiär, Drömmarnas Tält

Familjeföreställning med Arthem Romska teatern, på Folkteatern 231117

ur recension i GP 18 nov 2023, Lis Hellström Sveningson

en timmes energirik, medryckande musikalisk berättarteater…

Framför allt lever föreställningen på den samlade spelglädjen och det tryck som Salamanca Taikon Gonzalez och Sima Eriksson gestaltar med. De delar fint på berättelsen, glider i och ur gestalterna och handlingen. Bara med sättet att säga ”Det var en gång” etablerar de en pondus som håller hela vägen.

Musiken är förstås också viktig; Robert Svärd med läckert varierat gitarrspel och Ebba Westerberg med en hel arsenal av spännande rytminstrument, skapar en smittande grund. Och med Ann Sehlstedts koreograferade rörelser expanderar uttrycket än mer. Flamencons rötter i den romska kulturen blixtrar, inte bara i de fyras guldfärgade fötter.

Releasekonsert Linchpin 15 oktober

Inledande HPKSM (varit arena för improviserad musik) bjuder på inlevelsefullt spel av den av många ofta anlitade Lisen Rylander Löve över finstämt musicerande på preparerat piano. Omvandlas sedan till en suggestiv sak i sprittande folkton när Westerberg involveras. Som rubriken slår fast varvas västerländskt igenkännbara tongångar med trevande, österländska klanger. I de främmande , stundtals esoteriska klangerna präglas det dröjande, sparsmakade soundet av Westerbergs arsenal av attiraljer. Friheten att experimenterar bejakas med klanger som tar ut svängar, förflyttas åt helt olika håll med melodi- och rytminstrument. På nästan hälften av materialet förstärkt med blås eller cello, vilket är en klok utvidgning av sättningen…Finliret på subtilt stillsamma Marsh fångar in lyssnaren. Ett annat försiktigt och fint stycke av repetitiv karaktär heter Vända blad. Överlag hörs mångskiktade kompositioner vilka det händer mycket med. Angenämt krumbuktande och introverta inslag skiftar ibland till medryckande melodier, som i ett par fall har hitpotential. Musiken framskrider genomgående väldigt eftertänksamt utdraget. Kammarmusiken fordrar koncentrerade öron. I liveformat låter den otvivelaktigt mer tillgänglig och kommunikativ. (Mats Hallberg Kulturbloggen)

Ur recension av Carmen med förhinder i Expressen 23-02-15

”Lelo Nika Jr spelar accordeon som en gud, Johan Bengtsson leker fram tonerna ur kontrabasen, Ebba Westerberg trollar med slagverken och Robert Svärd måste vara en av Sveriges främsta flamencogitarrister.
Och i centrum Salamanca Taikon Gonzalez som med sin uppenbarelse, hesa röst och koreografiska kroppskontroll, brädar de flesta Carmencitor jag sett. Vi kan strängt taget lägga operan ”Carmen” i malpåse nu. Det finns ingen väg att gå härifrån. Annat än till Knivsta, Umeå, Östersund eller var ni nu befinner er under den här musikteaterns turné i landet.” Gunilla Brodrej, Expressen.